<body>


2008-01-16

nu när jag är sjuk så har jag tagit mig tid till att spela final fantasy xii, vilket jag också har klarat! det tog drygt ett halvår, jag minns små bitar av spelet, men slutet fick mig att klistra tillbaka minnet om vilka alla gubbar var.

final fantasy xii
det börjar ju med ett krig där det slutar med att allt och alla dör i den kunliga familjen, tror man. prinsessan ashe går under fejka namn och möter sedan massa andra och bla bla bla, folk dör och världen är räddad.
not really.
... anyways.

det jag älskade mest av all i hela spelet var basch och balthier, al-cid lite åt sidan eftersom han var så äckligt sliskig och flörtade med prinsessan hela tiden och visade upp sitt håriga bröst. w00t.
en scen i spelet som jag dyrkar är då man ser basch för första gången; helt torterad och halvnaken. man befriar honom bara för att kunna ta sig vidare, men han får inga vapen eller nåt i hand, han måste slåss med händerna. [v]
samt så älskade jag bilden i eftertexten då doctor cid håller i baby balthier, it's liek how CUTE, not.
min största besvikelse är sista bossen, han var allt för lätt. men jag kan förstå det eftersom det inte fanns någonting att spara vid och det var tusentals med soldater och en judge man var tvungen att döda för att komma till honom.

men spelet är inte så dåligt som man tror, det är faktiskt helt okej. det är absolut inte det bästa final fantasy spelet som finns, men på något sätt så är hela konceptet i spelet vackert.
alla har en "ohmygod" bakgrund som vanligt, doctor cid är psyko och elak, mycket broderskomplex.
spelet får 6/10.
juste because I can.
jag funderar på att börja spela metal gear
så jag kan börja spela metal gear 2 och njuta utav raiden.


14:48
The other side, 14:48.
Exits
Archives